måndag 24 januari 2011

AsaKristen?

idag på religionen så såg vi en film.
en film som började med en kristen friskola i sverige.
najs, har bara trott det funnits en vilja för andra religioner, så det var lite coolt att få reda på det så man slapp konstiga fördomar om att det bara är "utsatta" religioner som behöver det.
iaf där var det lixom så att föräldrarna valde precis som med så många andra saker så är det ju föräldrarna som ska välja åt en, vissa saker som namnval är nog inget som vi skulle göra utan det är nog bäst att de fixar det.
men med tro, något som vi faktiskt helt och hållet borde välja själva, det är tydligen något som vi inte kan sköta. något som egentligen faktiskt är helt individuellt, styrs av andra.
som scout och som svensk är religionsfrihet något jag uppskattar, det är en frihet, alltså är den bra.
men den religionsfriheten som vi har i sverige, är den pålitlig?
jag menar, när barn inte ens får välja själva om de ska tro att världen är full av trollkarlar, som i harry potter, utan de blir hjärntvättade med att det är ett djävulens nyck. det är en historia, inte en verklighet, och barn måste alltid få ha kvar sin fantasi.
barn som är fem år blir "frälsta/väckta" och barn som är tio men inte riktigt vet om de tror på gud, om det är han som pratar med dem och att bibeln ibland är luddig är bara helt konstigt. som femåring är leksaker ens favoritvän och om man är tio och tror det är något fel på en för att man inte förstår varför man ska tro, då har något gått snett, riktigt snett.
jag blir så trött på att folk använder barnen som propaganda för något och utnyttjar dem.
de tror på precis allt en vuxen säger, skulle mamma säga till en femåring att man ska äta stenar för då flyger man inte upp i luften, så skulle ungen tro på det.
barnen är ett säkert kort, men hur etiskt rätt är det?