såhär då?

pfft, I haven't write, I know.. Butcthe time is like short and I just cannot help it..
Jag orkar bara inte.. Vill bara härifrån.. Länge sen jag kände att någon faktiskt behövde rädda mig, men jag känner att det behövs nu..
Längtar sjukt mycket tills en viss person flyttar till skägget för där kommer jag med bo.. Laga mat åt de små och ha någonstans att kopplacev från stressen hemma..
Längtar även tills en viss person flyttar hit.
Den personen verkar inte fatta att trots att jag är så knäpp så är han min och jag hans..
Jag vill ha honom här.
Hos mig.
Göra honom lycklig varje dag.
Men hur säger jag detta utan att lämna ut mig själv?
Jag blir inte kär eftersom jag inte vill riskera ensamheten som blir om något händer..
Jag kanske verkar tuff och bara borstar av axlarna och går vidare, men det funkar inte så.
Kommer aldrig göra det..