lycklig

jag hade en dröm inatt. man drömmer ju varje natt, men denna gången var det fint. fint för första gången på länge i en dröm. någon gång under drömmen kom jag på att jag drömt det tidigare men det vart ändå inte obehagligt. det brukar annars bli det, deja vu är inte alltid så häftigt som det verkar..
i varje fall.
det började med att jag och mina fina klasskamrater på estet, alla vackra flickor skulle ta studenten. allt förbereddes såklart in i minsta detalj med spasaker som vi ordnade till oss. alla skulle ha likadana klänningar och i den mån vi förmådde, även likadana frisyrer. in i minsta detalj of course. om man tittar på detta utanför så verkar det lite som bridesmadesparty. det var så det verkade. 
en av mina bästa vänner i denna dröm var mitt ex, Emil Ljungberg. konstigt. jag träffade honom i måndags för första gången på flera månader och då var vi kompisar för en kväll, kanske därför vi var det nu med..? vi typ kuppa, för jag tyckte hela grejen med student var lite fånigt. Emil och jag sprang då omkring och lekte och gjorde arbetet för brudarna lite värre och lite jobbigare. typiskt roligt. jag visste och kände under hela tiden att något var lite skumt, men det var aldrig läskigt med Emil. när sedan student blev klar och vi kunde umgås på riktigt så var det ingen som såg honom. inte tidigare heller, så alla trodde jag var världens skummaste tjej med problem. Emil var den där rösten som alltid finns i huvudet och sa åt en att göra rätt och fel. på något vänster skulle jag försöka få ut honom ur mitt huvud och ut i den verkliga världen. jag och någon annan liten skum kille hamnade på ett jättefint hotell (här börjar den biten jag drömt tidigare). Emil hade lett mig dit och denna killen skulle hjälpa mig fixa allt. vi letade och letade efter rätt personer hela tiden men hamnade bara med gubbar som rökte cigarr, och de kunde inte alls hjälpa oss och trodde jag var dum i huvudet. vi gick förbi en gigantisk sal där det var en man som sjöng så underbart vackert. salen var full med alla olika sorters människor som bara var där och lyssnade på denna man. jag kände på¨mig att han var den som skulle kunna hjälpa oss så jag väntade tills han hade sjungit klart och skulle ner ifrån scenen. han avböjde genast och mumlade något om omöjligt projekt. jag blev ledsen och killen jag hade med mig tyckte vi skulle gå därifrån. jag var inte redo att släppa Emil ur mitt huvud så snabbt. han hade redan försvunnit och jag var tvungen att få honom tillbaka. han var min bästa vän. jag bedjade till mannen men han tyckte jag var tokig. jag grät och skrek åt honom att han var efterbliven. alla människorna i salen tittade på mig storögt och undrade vad jag höll på med. jag skrek och sa att alla dessa människor i rummet med sina down syndrom och konstigheter var ändå älskade människor oavsett hur annorlunda de var. men mannen han var bara efterbliven och elak. han lyssnade tillslut och frågade vad han skulle göra. jag hörde en svag röst i huvudet som sa: "gör som i låten." vilken låt? tänkte jag. "den de sjunger my heart is beating like a djungle drum". jag sa detta till mannen och han ställde sig på scenen och började sjunga. lågt. jag frågade om det var någon som kunde kompa på gitarr och två killar steg upp på scen. någon måste trumma på bongotrumman annars kommer det aldrig fungera. en stor chokladbrun kvinna klev upp på scenen och började trumma. allt i takt med mannen som sjöng denna fina låt. när den var slut hör jag en röst i mitt öra som säger :"det gjorde du bra". jag tittar åt sidan och ser upphovet till rösten, Emil och jag började gråta. jag trodde återigen att han var i mitt huvud. alla runtomkring utropade ett OH! och jag undrade om någon såg honom. det gjorde de och jag blev så lycklig. min dröm hade gått i uppfyllelse. min bästa vän var tillbaka.
när jag vaknade idag och hade drömt detta var jag lycklig. jag vet inte vart drömmen kom ifrån och jag vet inte varför jag kände lycka. men det var skönt att vakna och må bra.
over and out.