Hallojsan!
Prinsen sa att det var kallt idag, och det blåser stormvindar, som vanligt. Det är fint med höst, jag älskar hösten! den är romantisk på ett helt annat stadium än våren. Raggsockor på, stickade tröjor, tända ljus och värme.
Vi missade hösten tillsammans. Den förra. Men i år är jag din och du är min och vi ska göra allt vi sa i november att vi ville göra.
I Haparanda bor världens finaste tjej. Hon vet nog om det, men frågan är om hon förstår vad det betyder?
För mig kommer det nog aldrig finnas en bättre tjej. Hon kan allt. Vet allt. Hon ÄR ALLT. All kärlek jag känner till henne. Hur viktig hon är för mig. Och hur jobbigt det är att hon är så otroligt långt borta.
Jag fattade nog aldrig att hon var så viktig förrän hon försvann.
Jag längtar tills i jul.
Jag kommer ihåg allt fint prat. I bildsalen. I din soffa. När du tvättade och städade och tog hand om två pojkar, gav dem mat, städade åt dem, tvättade åt dem, var som en mamma åt dem. Förstod de hur viktig du var, och är?
Jag fattade inte. Förrän du faktiskt skulle flytta. Jag förstår inte hur saknad du är. Och hur mycket jag längtar efter dig. Din doft. Dina pannkakor och kladdkakor. Att sitta och titta på när du målar. Hur mycket du kan göra trots att du pratar med mig. Böcker.
Hur du aldrig brytt dig om det materiella. När du var hur glad som helst för en tröja på Myrorna. Hur söt (och jobbig) du verkat vara som barn. Upptåg, sorgsenhet, kärlek, lycka.
Kom hem till mig snart.
Saga, jag älskar dig. <3
När du skriver sådär fint om mig så känns det som om jag är någon helt annan<3 och det känns på riktigt hur stort avståndet är just nu mellan oss vid vårt bord med våra kaffekoppar. flera mil. hundrafemtio. det är långt som fan! men mellan våra hjärtan kommer det alltid vara ett maxavstånd på en millimeter.
SvaraRadera