Har gjort en bra gärning idag.
Sitter här på golvet mitt och skriver, som ni märker. Lyssnar på min stared lista på spotify.
Helt plötsligt hör jag ringklockan. Tänker att Calle kan ju inte komma redan, han har ju inte slutat än. Nästa tanke är, fasen tycker någon granne att jag spelar för hög musik?
Då är det en nyinflyttad granne som inte fått alla grejer än till sin lägenhet. Så hon kommer för att låna saker, salt, aluminiumfolie, en skål och ett dl mått.
Jag lånade ut allt.
Så snäll är jag.
Har man grannar som ringer på, oavsett hur pinsamt det är, så hjälper jag dem på alla sätt jag kan. Som man ska.
Jag hatar hur samhället idag ser ut när det gäller att hjälpa andra. Jag hjälper folk med dörrar, ber om ursäkt när jag går för nära dem för man stör ju i deras space. Men varför gör inte andra det?
När jag var i USA förra året förvånades jag över hur artiga folk är. Jämfört med Skottland året innan där folk inte bad om ursäkt trots att de slog mig i huvudet med sina väskor.
Man blir ju förvånad över hur olika det är i olika länder.
Jag är väldigt bra uppfostrad när det gäller detta. Hade jag haft hatt och haft äldre släktingar hade jag lyft på hatten och jag hade nigit när jag träffat dem. Folk gör inte så idag men ändå.
När jag var liten, men ändå så stor att jag kunde öppna dörrar, så sprang folk i princip över mig. Äldre, vuxna, som anser att det är varje barn skyldighet att göra sånt. Tackar inte utan springer över ett barn.
Är det konstigt att man inte gör så längre?
Äldre människor och vuxna klagar på att vi ungdomar aldrig ber om ursäkt eller ställer sig upp i bussen eller håller upp dörren. Men när jag har en 65 årig tant som kör över min fot med sin kundvagn och bara blänger på mig för att jag var i vägen trots att det fanns flera andra meter att vara på istället för på just min fot, är det då konstigt om folk inte är artiga längre?
Vet ni vad jag har lärt mig? Hemma var alltid detta problem. En förälder sa en sak den andra gjorde en annan.
Barn gör inte som man säger, barn gör som man gör.
Om jag slår någon så mina barn ser så gör de likadant i tron att det är okej.
Om jag är rasistisk när jag är arg å tror mina barn att de också får.
Om jag inte är artig så är heller inte mina barn det.
Hur svår är den uträkningen?
Hur gjorde era föräldrar?
Jo de hade tagit er i örat eller i värsta fall hade ni fått en örfil för att ni inte var artiga.
Man ska inte behöva slå sina barn, men kan man inte visa dem bra saker då?
Som t ex artighet?
Mina barn kommer lära sig. Jag är en naiv person, det får ni säga. Men om mina barn sköter sig och är duktiga kanske andra barn ser och undrar varför de inte är likadana. Varför deras föräldrar inte lärt dem samma läxa.
Nu kan jag även erkänna att jag är lite av en skit när det gäller sånthär. Så fort det är en familjemedlem eller någon jag känner närmre och de ber om något så gör jag det om jag vinner något på det själv.
Inte jämt, men ofta blir det så.
Nu kommer prinsen snart. Ha en fortsatt fin kväll!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar