torsdag 8 november 2012

Middagstankar 2

Jag fick väldigt mycket respons på inlägget om mat igår.
Sjukt ändå.
Vad olika man tycker och tänker.
Och hur många det är som är i samma sits som mig när det gäller det där med vikt och hur man ser på sig själv.

När jag är påklädd och tillfixad tycker jag nästan alltid att jag är tipptopp snygg! Lite mascara och ögonbryn och sen är man fin. Fixar jag dessutom håret lite lätt och faktiskt tänker på vad jag sätter på mig så kan jag ställa mig framför spegeln och älska det jag ser.
Om jag däremot inte är fixad, precis klivit ut ut duschen och är naken så kan jag ibland undra hur jag är skapt. Jag får ofta svullen mage. Sådär gravid-i-tredje-månaden mage. Inte jättekul då jag gärna vill vara smal och smärt.
Calle säger att alla ser ut så ibland och det är sant. Oavsett vad man äter eller om man tränar så blir man svullen ibland. Det är bara det att när jag blir det så är det redan något som är fel sen innan, en dålig dag eller liknande, och då får jag för mig att jag är tjock.

Som smal, som jag varit under alla år, så får man en skev syn på sig själv. Min mamma har börjat fatta nu att hon också var extremt smal när hon var i min ålder. Vi är ungefär likadana hon och jag, förutom att jag numera väger som hon gjorde efter två graviditeter. Ganska märkligt då jag är 10 cm kortare än henne med.
Det handlar jämt om vikt, inte hur man mår eller känner sig.

När jag började sjuan så vägde jag mina futtiga 37 kg. Jag var smal, jättesmal. Jag hade växt min del, 1.57. Men det tog hela sjuan innan jag gick upp, till 41 kg. I åttan fick jag mina första vuxenjeans. De var från gina tricot och jag älskade hur min rumpa passade så bra i dem. Efter detta har jag gått upp och har nu ett helt normal BMI, glad för detta iaf!
Jag fick ett par jeans av min bror för några år sedan. Det är ett par cheap monday jeans i storlek 28/34. Lite för långa men de var stora som hus när jag fick dem. Jag hade skärp i dem och alltid häng.
Min mamma upptäckte helt plötsligt, efter typ två år, att de stramade runt mina lår. Mycket riktigt, jag hade klämmärken från där de satt på höften. Dessa jeans kan jag idag ha i midjan typ. De är snygga men passar inte lika bra längre.

Det var här jag började "gå upp". Jag gick nog inte upp så mycket egentligen. Men när allt hamnar på andra ställen, det är då det märks. Jag märkte ju efter att idrotten slutat i tvåan på gymnasiet så blev jag sämre på allt. Den lilla vighet jag hade försvann, konditionen uppehölls eftersom jag cyklade men den försvann när jag slutade skolan.
Jag är som en gammal tant nu, och förstår inte alls varför man slutar med idrotten i skolan.
Jag hatade den men det var fan så mycket bättre än som det är nu.

tack och bock!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar